Det har gått 25 år sedan en av de mest använda koderna för webbutveckling skapades. Internets framväxt har tagit JavaScript till platser man aldrig förutspådde att det skulle nå. Sedan lanseringen har JavaScript inte bara stärkt sin plats som ett kraftfullt programmeringsspråk utan också skaffat sig nya användningsområden i modern webbutveckling.
Inspirerat av Scheme, Java och Self utvecklades JavaScript 1995 av Brendan Eich när han arbetade på Netscape Communications. På 1990-talet hade Netscape Communications en betydande närvaro på internet genom sin webbläsare Netscape Navigator, som var mycket mer populär än Mosaic, den första storskaliga webbläsaren.
Netscape Communications grundades av bland andra Marc Andreessen, som hade ingått i ett team av utvecklare vid University of Illinois som arbetade på Mosaic-projektet 1993. När webben blev populär tävlade teknikföretagen om att utveckla den effektivaste webbläsaren på internet.
Microsoft fick nys om detta och startade Internet Explorer-projektet i ett försök att ta kontrollen över internet från Netscape. Det utlöste ett hårt webbläsarkrig mellan Microsoft och Netscape om att uppnå överhöghet på marknaden för webbläsare.
Vid den tiden längtade webbutvecklarna efter ett skriptspråk för att skapa eller lägga till dynamiska funktioner på webbsidor. Inledningsvis riktade de blickarna mot Java men insåg så småningom att något mer flexibelt krävdes för att förbättra användarupplevelsen.
Netscape insåg detta och såg framför sig ett lättviktigt skriptspråk som kunde låta webbutvecklare lägga till interaktiva funktioner på webbsidor. Tiden var knapp, och det var då JavaScripts skapare kom in i bilden.
1995 anlitades Brendan Eich av Netscape för att skapa och implementera ett dynamiskt språk till lanseringen av deras webbläsare Netscape Navigator 2.0. Det här projektet kom som ett brådskande uppdrag till Eich. Han såg det dock som ett tillfälle att arbeta med något han brann för och slog sig samman med Netscape. Och så föddes idén om ett lättviktigt skriptspråk. Det fick namnet Mocha av Eich men döptes senare om till Live Script. På bara tio dagar utvecklade Eich en fungerande prototyp som var redo att implementeras i webbläsaren Netscape Navigator 2.0 Beta.
I ett försök att behålla sin överhöghet på webbläsarmarknaden gick Netscape med på att samarbeta med Sun Microsystems - utvecklarna av programmeringsspråket Java. Allianserna betydde att Sun Microsystems säkrade användningen av Netscape Navigator som en webbplattform för att göra Java tillgängligt för Java-gemenskapen.
1996, nästan ett år senare, döptes Live Script slutligen om till JavaScript som en marknadsföringsstrategi för att vinna acceptans i Java-gemenskapen. JavaScript presenterades som ett skriptspråk för mindre projekt på klientsidan i webbläsaren Netscape Navigator 2.0, medan Java marknadsfördes som ett specialiserat verktyg för att utveckla imponerande weblösningar.
Efter detta gjorde Microsoft omvänd ingenjörskonst på JavaScript för att utveckla en egen version till sin Internet Explorer 3. Den fick namnet JScript för att undvika juridiska problem med Sun Microsystems som ägde varumärket Java och hade licensierat det till Netscape.
Rena, flexibla och tillgängliga för icke-utvecklare var JavaScript (och JScript) vansinnigt populära och gjorde webbsidor både mer interaktiva och dynamiska.
Tyvärr började de båda dra på sig dåligt rykte på grund av en låg ingångströskel, vilket innebar att människor kunde skriva kodavsnitt utan eller med liten kunskap om vad de gjorde. Dessutom användes JavaScript ofta för att irritera människor (popup-annonser, webbläsarspårning och så vidare) snarare än för att förbättra deras upplevelse.
En betydande respons för att hantera detta kom i form av ECMA-standardisering. Netscape och Sun Microsystems lämnade in dokumentation för att standardisera JavaScript hos ECMA International, som skulle ta hand om standarden. Standardiseringen var ett viktigt steg och en stor händelse för ett så nytt språk.
Detta öppnade upp JavaScript för en bredare publik och lät utvecklarna ha en röst i skriptspråkets utveckling. Standardiseringen tjänade också syftet att hålla människor som använde koden i negativa syften i schack. För att undvika intrång i Suns Java-varumärke beslutade ECMA-kommittén att namnge det standardiserade språket ECMAScript.
Detta orsakade ännu mer förvirring, men i slutändan användes ECMAScript för att hänvisa till specifikationen, och JavaScript användes (och används fortfarande) för att hänvisa till själva skriptspråket idag.
